Jodå, de rullar på

Sitter nu här i min soffa och diskuterar det här med ytlighet. Min gäst Camilla är ett strålande exempel på någom som dömde ut mej totalt pga mitt handikapp. Men nu när hon lärt känna mej så är vi ju jättebra kompisar. :)
För att använda Camillas egna ord: "Jag begriper inte hur någon kan vilja ses tillsammans med dej!" Ja, det sårade och hon är inte den första som säger något sådant. Men jag har inte orkat att ta åt mej för jag har haft tillräckligt med vänner som verkligen inte har brytt sej om mitt handikapp. Det är ju det som gör att jag ser lite "lustig" ut.
**********

Då undrar ni läsare säkert precis som Camilla frågade mej för en stund sedan. Killar som du visat dej naken för....hur har dom reagerat på din underliga kroppsform och konstiga ben? För det måste jag ju erkänna själv. Mina ben är inte vackrast i kommun ;) Konstigt nog så har de flesta inte reagerat så att jag har märkt av det iaf. Frågor om känsel och vighet har kommit upp men inte mer än så. Den som reagerade mest var den som jag hade mitt längsta förhållande med. Märkligt det där... Det var som om jag trodde mer på honom som sa att mina ben var fula (eftersom jag själv tycker det) än på de som tyckt att det inte är någon större sak det där med att jag ser lite lustig ut... Det finns iaf tre grabbar som jag genom åren beundrat något enormt när det gäller att acceptera mej som jag är. Jag ska inte skriva ut deras namn men vi kan kalla dom för Henry, Hjalle och Hugo.
**********

Hjalle är en mycket nära vän som jag lärde känna när jag bodde i Skåne. Han var inte heller så noga med sitt utseende och han brydde sej inte om att det tog någon timma extra för mej att lägga stenplattor än vad det hade gjort för en "normal" person. Vi gjorde ALLT tillsammans (utom sex för han är gift) det sista året som jag bodde där. Men inte minst så åkte vi motorcykel. Han tillverkade en kryckhållare så att jag fick med mej dom över allt. Han fixade speciella fotpinnar så att jag slapp kämpa för att hålla kvar fötterna. Det gjorde iofs att jag lärde mej det efter ett tag och han kunde sätta på de vanliga fotpinnarna igen. :) Han är och förblir en mycket bra vän och jag saknar honom stundtals massor...
**********

Henry var annorlunda, det är en kille som blev mer eller mindre besatt av mej och som nästan blev arg på mej när jag skämtade om mitt handikapp och mina ben. Han gillade inte att det skulle vara en stor grej och tyckte att jag förlöjligade mej själv när jag skrattade åt mina små "pinn-ben". Det låter ju inte som någon bra relation och det var det nog inte bitvis heller... Jag tolkade det som om han hela tiden försökt intala sej själv att det inte var en stor sak men att han innnerst inne faktiskt tyckte att det var en jättegrej. Men trots det så beundrar jag honom. Han gjorde verkligen allt för att acceptera mej som jag är för han tyckte om min personlighet till 100% och ville verkligen vara med mej. Men han klarade inte av det och därför är vi inte vänner idag.
**********

Så kommer vi till Hugo. Han är den som gjort att jag själv har accepterat min kropp som den är. Ibland är det iofs fortfarande jättesvårt men då finns han där och bara visar med en gest eller en blick att det är ok. Det är inte jordens undergång att mina ben inte alltid hänger med. Jag kommer ju inte fram fortare för att jag stressar ihjäl mej. Man kan tro att jag alltid har haft ett STORT självförtroende, men det märkte jag för ett par år sedan att det hade jag inte alls det! Hugo visade mej exakt hur litet det var och sedan hjälpte han mej att höja det och sluta se ner på mej själv. :)
**********


Mina "pinnar" till spiror ;)

Ja så kom vi till det här med en vettig insida. Det är tydligen svårt att kombinera. Fick senast idag höra att det inte går att hitta tjejer som både är snygga utanpå och har något innanför pannbenet. Detta fick jag iofs höra av en kille som är ute efter att dejta fotomodeller och själv ser ut som om han inte sett en dusch på alla sina 36 år!! 
Så jag tar inte det så allvarligt. Fick iofs höra av en annan att jag faktiskt är både söt och smart :) Stackars människa!! Han måste ha varit både blind och mupp... ;) Nej då, jag tackar så hjärtligt för komplimangen och tränar på att suga åt mej det som en svamp. :)
**********

Vi avslutar med den mest klockrena text jag någonsin hört. :) 

 

Idag vaknade jag kl. 11.45!! Ja så blir det när man vänder dygnet tvärfel! Trots det så hade jag inte lyckats sova längre än 5 timmar! Vad är det då som håller mej vaken på natten kanske ni undrar. Det är tusen och åter tusen tankar som snurrar runt i min skalle. Det är faktiskt inget speciellt, det är allt och inget. Misstänker att ännu en kur med hormon-piller ställer till en hel del men det käns som om det är något annat som är på gång också. Inte något bra utan mer att det är en katastrof som närmar sej. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men av någon anledning har denna känsla bitit sej fast. Om man ser rent krasst på mitt liv som det är just nu så kunde det nog inte vara bättre. Jag har det jag vill ha i mitt liv, men det kan vara rädslan för att förlora vissa delar som gör att jag känner så här. Tyvärr är jag född till att vara en grubblare och det ställer till det för mej och min skalle ibland.
**********

Så fort jag vaknade kände jag att det var dags att ta tag i det som inte är så roligt... Nämligen att storstäda lägenheten! Jag började tidigare i veckan med att testa min nya dammsugare så det slapp jag idag. Tog bara det största med min hand-dammsugare och fortsatte med köket och vardagsrummet. När jag hade kommit till badrummet hade jag tröttnat! Till saken hör att jag i vanliga fall inte bryr mej så mycket om hur rent jag har det omkring mej, bara det inte blir sunkigt och äckligt. Men har kommit in i en period där jag inte orkar leva i en rörig miljö längre. Farsan säger att det hör till ålder och mognad. Så kan det säkert vara, jag är ju ändå över 30 så då borde jag ju ha lärt mej att vara lite renlig. ;)
**********

Ombonat vill jag ha det också. Så därför har divärse krukväxter hittat hem till mej. Bland annat en citrusväxt som jag är lite kär i. Att det fick stå i köksfönstret var ett naturligt val eftersom det är där den får mest sol på sej och där jag har minst chans att "glömma bort" att vattna den!


Min lilla söt-älg fick sällskap i fönstret

Nu återstår bara att se om den överlever... ;)
**********

Hockey har också präglat dagen. Mellan städandet så lyckades jag kolla på delar av bronsmatchen som Finland lyckades spela bort och hela finalen där Ryssland som väntat var det starkaste laget och vann mot Slovakien med 6-2. GRATTIS RYSSLAND!! De har ju alltid varit en hockeynation att räkna med och den här turneringen har de varit helt överlägsna. Finns inget lag som var mer värt det, trots att matchen mot Sverige kommer att minnas som "det stora filmandet" där inga domslut gick Sveriges väg.
I övrigt i detta VM kommer jag att minnas Jass attack på Erik Karlsson direkt efter att de kom ut ur utvisningsbåsen. Starkt av Karlsson att inte ge igen men Herr Jass fick jazza hem till Lettland med svansen mellan benen.
**********

Ja, vad gör man nu då?? När hockey-VM är slut... Jo, man väntar på fotbolls EM och senare OS och Paralympics!
Men de allra närmaste ska jag kolla klart på Fråga Olle dokumentären och sedan få mej lite välbehövlig SÖMN!!
**********

Dagens musikaliska inslag blir kanske lite oväntat Finlands Nationalsång. Som ett tack för detta VM och en liten tröst för förlusten i bronsmatchen. Sedan är det så att jag gillar den rent musikaliskt och det är ju bara det en anledning ;) God natt alla där ute, hoppas att ni får en bra vecka!

Ja ibland undrar jag vad vissa doktorer pysslar med. Det enda som mitt besök hos ortopeden i Skövde gav mej var en explosion av irritation och ilska. Doktorn där sa mer eller mindre samma sak som den på vårdcentralen här hemma: "Vad vill du ha för värktabletter? Eller vill du hellre ha en kortisonspruta i axeln?" Och åter igen NEJ!!!! Jag är inte ute efter en kortsiktig lösning på det här problemet, för jag hade faktiskt tänkt att leva lite längre än de två år som han räknade med att det skulle ta innan just den här smärtan ger sej...KANSKE!!

Ja det var en flopp helt enkelt... Som tur är så har jag en farsa och en sjukgynast som förstår mej till 100% och är redo för att hjälpa mej att slåss för min sak. Själv är jag ju kanske inte så diplomatisk när jag blir arg på något så det kanske kan vara lugnast att någon annan för min talan...iaf till en början... SÅ!! Tillbaka på ruta ett igen... Tror att det känns mer meningsfullt att försöka få en tegelvägg att fatta vad jag menar än en av doktorerna som tror att de vet hur jag har det. En av dom sa tillock med att jag är otränad och att det är därför som min axel inte håller sej i position... Men det talade jag om för honom att träningen jag gör varje dag sliter mer på kroppen och att det inte har hjälpt det senaste året...snarare tvärt om!! Jag tränar dagligen bara genom att leva mitt dagliga liv och jag är INTE stilla!! Jag rör mej mer än jag borde och trotsar tillockmed min kropp när den däger ifrån...så ett sådant påstående gjorde mej mer än förbannad. När jag kom hem till farsan var jag så arg att jag satte mej och lipade en stund i rena ilskan. DET är inte ofta jag gör det...
**********

Frågan jag ställer mej är: Hur svårt kan det vara att se till varje enskild patient? Menar... Är alla månniskor som söker smärtlidring så kåta på tabletter så att dom godtar att knapra i några år och sedan fortsätter om nu det inte går över på den tiden...eller?? Ja det kändes som om det var det som dagens doktor förväntade sej det av mej... Att jag skulle bli nöjd med lite piller och så var allt bra... Det var samma sak förra gången jag var hos ortopeden på KSS... "Hur många piller vill du ha?" Ja, det var mer eller mindre det de frågade förra gången också... Och så blir dom jätteförvånade när jag inte vill ha några piller... Aja, den här historian är inte klar än på långa vägar. För jag är ju inte den som ger upp!! Dom vet inte vem dom har retat upp.
**********

Jag passade på att ta mej en sväng till ett av mina favoritställen innan jag lämnade Skövde. För dit hittar min bil nästan på egen hand. ;) Volvo!!!!! Där hämtade jag en av mina födelsedagspresenter, en sats med låsmuttrar... Ja, det är väl dumt att få mina snyggingar stulna... :)


Min älskade bil med snyggo-fälgarna utanför KSS i Skövde
**********

Nej, nu måste jag ladda om inför morgondagens besök på Kss... Då ska det bli "underredsbehandling" på GYN... Ja, tänk att jag får ha så här kul...det är ju helt ofattbart!! Eller nåt...
Dagens musikaliska inslg blir något som slår huvudet på spiken...om jag byter mitt namn till Glenn så kanske jag blir glad igen... ;) Man ska se saker positivt här i livet:

Hade det varit en "normal" dag med "normalt" TV-utbud så hade jag nog haft världens ångest och antagligen legat i fosterställning och skakat. Men nu har jag något att koncentrera mej på. Sverige spelar hockey mot Tyskland.
Det här gör att jag för tillfället glömmer min onda axel...eller ja...inte glömmer, mer skiter i att det gör ont. Jag vrålar o skriker på min TV och när Tyskarna fick in pucken i Sveriges mål precis när slutsignalen för första perioden tjöt så höll jag på att kasta mej över soffbordet av irritation.

Ja, hockeyn är just nu det som gör att jag förhoppningsvis inte får en ångestattack inför morgondagens övningar utan blir trött så jag kan sova gott inatt. För imorgon är det dags för del ett i min resa mot mindre ont i axeln. Jag hoppas på att doktorn på ortopeden fattar att jag inte kan ha det så här... Håller alla mina tummar för att det går att göra något åt det också... För gör det inte de så vet jag inte vad jag tar mej till... Helt ärligt har jag en sådan ångest att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Men tacka vet jag hockeyn!! Nog för att Victor Fasth är bra i målet...men jag saknar Stefan Liv.... Denne underbara människa och superduktiga målvakt som rycktes ifrån oss allt för tidigt. Nu är det snart dags för period två... Hoppas att svenskarna dundrar in ett mål så fort dom bara kan nu!! Det behövs!! För det lag som spelar bäst har ju störst chans att vinna ;)


Sefan Liv, alltid saknad, aldrig glömd <3
**********

Det gör ont när jag skrattar också... Men skrattar gör jag fortfarande, åt alla dråpligheter som min äskade Tant från Stockholm lägger upp på FB och åt videoklipp jag kollar på Youtube... Men snart måste jag nog sluta med det för jag får kramp i nacken!!!!
**********

Avslutar med en låt som jag hårdgillat sedan första gången jag hörde den...och det håller i sej. :)

Den här veckan är en av de mest krävande på länge! Just nu är min axel i riktigt dålig form och det har även börjat gå upp i nacken. Jag hade en period där jag inte kunde sova på nätterna och dagarna gick sådär mentalt men kroppsligt gick det hyfsat eftersom jag inte låg tungt på min axel utan snurrade runt hela nätterna. Nu när jag käkar smärtstillande för att kunna sova så blir det värre med axeln på dagarna eftersom jag ligger på den på nätterna... Ja det är som att välja mellan pest eller kolera som det så fint heter...

På torsdag kommer jag att få mitt hett efterlångtade besök hos ortopeden på Kss. Det är iofs med blandade känslor, men det är lika bra att ta tjuren vid hornen och bara göra det! Hoppas att dom kan göra något åt det här för så här kan jag inte ha det i längden, då får ja psykbryt! Jag känner att jag går sönder mer och mer för varje dag som går rent kroppsligt. Varje dag är det något mer som gör ont på ett nytt sätt samtidigt som den "vanliga" smärtan sitter kvar som en kniv som roterar runt runt runt i mitt skulderblad. Smärtan som brukade sitta mitt på axeln känns knappt alls längre...den har kroppen vant sej vid...dessutom finns det nya ställen som det gör mer ont på som kroppen reagerar mer på. Just nu skriver jag det som ploppar upp i skallen. Mycket personligare kan det nog inte bli...men det bjuder jag på... Min smärta syns inte alltid eftersom jag gör allt för att dölja den. Det är en instinkt som alltid har funnits i mej... När ryggen pajjade började jag hetsäta och gå upp i vikt. Nu gör jag precis tvärt om, jag slutar äta och går ner i vikt. Funderar ibland på om jag är på väg att tappa kontrollen igen... Men eftersom jag fortfarande kan tänka just den tanken så är inte inte helt illa iaf. Förra gången insåg jag att något var fel, men fattade inte vad.
**********

På fredag är det dags för ett ännu mer efterlängtat besök. Jag kan inte påstå att jag längtar efter att min gynekolog ska gräva runt där nere, men NU vill jag veta om det är något allvarligt fel med min livmoder eller inte!!
**********

Veckan avslutas med min födelsedag på lördag... Det känns som om den här födelsedagen kommer bli en av de värsta jag upplevt...men hoppas att det blir tvärt om. Det hade varit skönt med den bästa som jag upplevt. Men eftersom jag inte vill bli besviken så förväntar jag mej inte något positivt. Det har jag lärt mej den hårda vägen. Jag måste ALLTID ha en plan B. En plan som jag kan ta till när det faktiskt går käpprätt åt helvete. Annars kan jag inte gå vidare... Så är det bara. Allt positivt är bara bonus just nu.
**********


Vissa mornar vaknar jag av att högerarmen inte riktigt hänger med...
**********

Samtidigt som rädslan mer och mer tar tag i mej så försöker jag att vara positiv och "ta vara på livet", leva livet nu medans jag kan. En dag är det ju för alltid för sent... Den här veckan är redan skit...för att för första gången i mitt liv har rädslan för att min egen frihet och självständighet är hotad greppat tag om mej på allvar!!
**********

Jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mej, jag vill bara ha lite förståelse för att jag just nu är på lite mer morrigt humör än jag är normalt. Jag måste nog tillåta mej att vara det också, för den här veckan måste jag vara så ego som jag bara kan vara. Men alla mina vänner, jag tycker så mycket om er...och jag kommer igen, det lovar jag!!
**********

Avslutar lite deppigt, men den här låten ger mej ändå kraft på något underligt sätt. Håll till godo!

Det här inlägget kommer att handla om hur det kan vara att ha annons på blocket.se.

Jag har nu mina originalfälgar (med däck) till min Volvo V70 ute på annons och det är förvånandsvärt intressant och tröttsamt att prata med vissa nötter som ringer på dom.
Det hela beror nog på att jag är tjej och inte förväntas att kunna svara på alla underliga frågor som man kan hitta på när det gäller fälgar och däck. De jag inte har kunnat (eller velat) svara på är frågor som är helt orelevanta eller helt enkelt är för dumma... Men jag har en ängels tålamod med alla...i ca 10 min!! När det har tjafsats så pass länge fram och tillbaka och man har fått den ena frågan efter den andra om sådant som klart och tydligt står i annonsen då tröttnar jag!! Kanske fel taktik men det är lite som att prata med en tegelvägg ibland och det har jag varken tid eller lust med.

Ett exempel på ett samtal som urartade lite var när en kille från Stockholm ringde och talade om för mej att jag sålde däck till en traktor eftersom alla Volvobilar är traktorer. Då frågade jag, helt lugnt och stillsamt, varför han ringde på annonsen om han nu inte var intresserad av traktordäck... Fick då svaret att han faktiskt var från Sveriges kungliga huvudstad och minsann visste mer om Volvo än jag någonsin skulle kunna lära mej!! Vet inte om det är jag som är trög eller om det är för att jag kommer från landet...men jag fattade inte vad just det hade med saken att göra. 
Efter ca 15 min tjafsande hit och dit slutade det hela med att jag sa: "Vad är det du inte fattar?? Mina fälgar har bultcirkel 5/108 och bilen du vill sätta dom på kräver 4/114,3 (Volvo V40)...dom passar inte!!" Men det begrep han inte så han blev arg och kallade mej för "Jävla bonde" och lade på luren i örat på mej.

Visst är det en djungel med däck och fälg och vad som passar på olika bilar. Men lite får man väl läsa på innan man ringer på en annons och påstår saker som man kanske eventuellt möjligtvis tror sej veta...eller?? Jag har inga problem med folk som faktist inte har en aning om vissa saker utan frågar för att få reda på, men att ifrågasätta mina svar när jag vet att deras påståenden är helt uppåt väggarna...det blir jag trött på!!

Men sedan finns det de som faktiskt har lite humor och är lite roliga att prata med. Som killen som ringde och ville byta mot en jacuzzi som fungerade sådär... När jag förklarade att jag bor i lägenhet och inte har plats för en sådan så svarade han att han tyckte att jag kunde ha den i vardagsrummet istället för en soffa...för det är det nog inte många av mina kompisar som har. Och näää det har jag inte sett hos någon som jag har hälsat på...så det hade ju varit...annorlunda... :D


Ja, dom kommer nog vara till salu ett bra tag till som det ser ut...


Ibland känns det som om min kära sambo Egon hade klarat av vissa samtal bättre än jag gör ;)
**********

Har även en liten westernsadel ute på blocket. Men det måste jag säga att hästmänniskor som ringer på den har koll på vad det är dom ringer på. Där har problemet istället varit att de tycker att jag ska stå för frakten eller att de prutar onödigt mycket. Jag kan tänka mej att sälja den billigare än utsatt pris, men jag ger inte bort den mer eller mindre gratis. Selen var lättare, det var aldrig något snack. Tjejen som köpte den var helnöjd och jätteglad för den. Då känns det kul att vara säljare!! :D
**********

Ja jösses...det är inte lätt alla gånger... Och om någon nu mot all förmodan råkar vara intresserad av mina fälgar på riktigt så är det bara att kolla in dom på: http://www.blocket.se/skaraborg/Sommardack_pa_Volvo_originalfalg_15__39878163.htm?ma=1
**********

Ja... Efter det här blogginlägget kommer nog ingen våga ringa på någon av mina annonser... Men jag lovar att jag inte är farlig att prata med. Det kan nog bara vara så att jag bemöter folk som jag själv blir bemött. Börjar någon tjafsa med mej så ger jag tillbaka. Men är man vänlig och saklig så är det inga problem. Det som jag tagit upp här är nog bara ca 20% av de samtal som jag fått på annonsen. De andra 80% har varit trevliga och lugna men av en eller annan orsak inte slutat med att jag fått något sålt.
**********

Ja ibland är det intressant att ha i-landsproblem ;) 

Dagens musikaliiska inslag bör nog bli något som gör mej på glatt humör...så det blir:

Den 1 maj 2012 var en riktigt bra dag. Den började med världens slöaste och slappaste förmiddag då jag inte rörde mej många millimeter från soffan. Det mest ansträngande jag gjorde vart att fixa kaffe och få i mej det. Jag kokade inte ägg samtidigt den här gången, för det har jag lärt mej att det kan sluta hur som helst. Som härom dagen då jag tappade en massa kaffesump rakt ner i den kokande ägg-grytan. Som tur var hade inget av äggen gått sönder så det tog inte åt sej någon smak. Men å andra sidan kanske det hade blivit en lustig smakupplevelse...vem vet?? :D
**********

Runt 13-tiden ringde en man och var väldigt påstridig och ville köpa mina spacerplattor som jag hade på blocket. Han sa att han kunde vara i Tidaholm om 20 min om jag bara sålde dom till honom! Eftersom jag inte hade några andra spekulanter som var villiga att betala det jag begärde så gjorde jag mej snabbt klar och gav mej ner till kopparn´s bensin där vi skulle mötas och göra upp affären. Det var en äldre man som helst ville börja förklara för mej ett man INTE spikar upp spacerplattor på väggen (det var nämligen tanken om jag inte fick dom sålda och det hade jag skrivit med i annonsen) men det hela slutade med att jag visade honom att jag visst hade koll på vad de egentligen skulle sitta. Jag har ju i fram på bilen, så han var mycket nöjd med att jag inte var en totalt idiot och betalade och åkte sedan där ifrån. Nu i efterhand undrar jag om jag inte blev lite idiotförklarad trots allt. Men det bjuder jag på i så fall. ;)
**********

Efter en snabbvisit på Hökensås Sportfiske var jag tillbaka i stan och åkte till ett välbekant ställe. Där blev jag kvar resten av dagen och det trivdes jag helt ärligt ganska så bra med. Och tänk att månen kan vara så fin när man bara står och tittar på den under tystnad. :)


Kvällens höjdare: Månen
**********

Nu till dagens musikaliska inslag. När man stänger en dörr så har man möjlighet att öppna nästa. Det är vad den här låten betyder för mej iaf. :)

Min hjärna fick sin efterlängtade semester till sist. Jag har M att tacka för en ritigt bra helg som började med att jag imponerade på mej själv genom att vara igång från kl. 06.30 - 02.00 utan att vila något alls. Det kan vara det som gjorde att jag var lite halvslö på lördagen men det fick jag tillåta mej att vara. Jag åkte till underbara Smögen och hläsade på M och hennes två prickiga vänner. :)


Dizzy och Zorro på klipporna utanför M´s lägenhet <3


Jag och Dizzy var lite slöa en stund...


Sötaste Zorro passade på att lägga sej där morgonen efter <3

Att åka till M och bara släppa loss lite är medicin för min trasiga själ och min stackars lilla hjärna. Att gosa med hundarna, tjata bajs (ja för det är helt sant, det gör vi), dricka öl, få god mat och njuta av den underbara Bohuslänska naturen mm ger en utrensning av gammal skit som just nu var nödvändig till 100%!!
**********

Jag har även ägnat helgen åt att lära M en massa saker som jag kan. En stor sak är att världens goaste wounderbaum är den schackrutiga "victory lane"


En till samlingen, den snyggaste och mest väldoftande dessutom

Att vakna till en underbar utsikt gör ju inte saken mindre bra heller. Jag bara älskar köksfönstret!! En dag ska jag ta mej ut och sätta mej på en av klipporna och titta på solnedgången. Hoppas att jag får lite sällskap, för det kan ju bli riktigt mysigt. ;)


En utsikt som ger njutning

Vi gjorde en lite roadtrip till två olika "Sport shopen". Den första i Tanum strand var en liten besvikelse, men det berodde nog mest på att de ska flytta sin verksamhet snart och förberedde för det för fulla muggar. Den nya "Sport shopen" passerade vi på väg till Grebbestad. Den nya affärslokalen är STOR!! Vecka 28 planerar jag att åka upp dit och kolla in den också. Troligtvis är den fylld med norrmän som fyndar billiga kläder... Men det får jag nog stå ut med. ;)
I Grebbestads "Sport shopen" fyndade både jag och M lite kläder och det bästa med det var mina nya strumpor som det står "Adidas" på. Helt underbart!! En tur på bryggan, ett besök på ICA och en glass i bilen hann vi också med innan vi lämnade Grebbestad för Smögen igen.
**********

Idag (söndag) fick jag se Kungshamn och Dingle innan jag åkte hem. Även en sista tur på Smögenbryggan hann jag och M med. Där intogs en god men blåsig lunch innan det var dags att styra V70n hemåt igen. I Dingle hämtade jag upp en kompis som liftade med mej till Uddevalla. Att köra på E6:an med honom i bilen var en...upplevelse...som jag helst inte vill göra om! Det resulterade i skavsår i öronen!


Smögenbron <3


Åååh vad jag vill ha en båt!!!!!!!!!!
**********

Dagens musikaliska inslag består av en låt som gick varm i bilen på vägen hem. Ibland glömmer jag att jag faktiskt är delvis gjord av just titan. Inte bara kroppsligt utan även psykiskt. När jag glömmer det är jag nog inte starkare än aluminium...men det är titan jag strävar efter. :)

Ja nu var det ju som vanligt igen. Jag har försummat min blogg!!!!!

Det har varit lite mycket de två senaste veckorna men mest saker som varit trevliga som tur är. Jag har inte varit mycket hemma i min lägenhet men det har inte bekommit mej så mycket som det kanske borde. Jag har ju tydligen ett andra hem... ;) Men enligt mej (och han som bor där) så är jag bara där på besök lite då och då. :)
**********

Egentligen är det inte bara min hjärna som behöver semester, det är min kropp också. Jag har slitit som ett djur rent kroppsligt eftersom delar av mej inte samarbetar hela tiden så överkompenserar jag något enormt har jag märkt. Men det kommer en positiv sak ut av det hela, jag går inte upp i vikt iaf! :D
**********

Men som sagt, nu har jag faktiskt lämnat in en smesteransökan hos mej själv om en helg med lite semester. Kommande helg kommer (om allt går som planerat) att tillbringas i mitt älskade Bohuslän! Tanken är att jag ska hinna med att besöka både Smögen och Strömstad. Men med min planeringsförmåga vet man ju aldrig hur det faktiskt blir när man kommit så långt. Jag planerar att ansökan om semester kommer att behandlas under veckan med svar senast torsdag. Så hoppas jag att det inte blir ett avslag ;)
**********

Så var det det här med åldersnojjan då. Ja den gjorde ett återtåg när jag fick nya fälgar på min bil! Numera åker jag omkring på 17" fälgar....det är STORT för mej som är van vid 15"! Nu kanske ni inte tycker att det är en stor sak...men i mitt liv är det så. Jag kännde mej som 18 år igen och fick vilda fantasier om att börja styla min stackars V70 med både det ena och det andra... MEN! Som tur är finns det någon i mitt liv som sätter stopp och ifrågasätter om jag verkligen behöver åka runt som en 18-års-volvoraggare (som dessutom oftast kör 740 och INTE V70!!) när jag faktiskt är 30+!! Så det får räcka med fälgarna (som jag iofs pimpade lite genom att byta ut de guldfärgade ventilhattarna till blå!) så länge iaf ;)
**********


225/45/17 sitter nu på bilen och jag blev visst 18 igen...eller?
**********

Ja nu ska jag iaf vila hjärnan för natten för nu är hjärnan och skallen jämntrötta känns det som.
Så...to all a good night!!

Som en godnattsång passar den här lugna melodin perfekt :D

Ja just nu gör det både fysiskt och psykiskt ont i mej. Har inlett sista veckan på min så kallade "medicinska skrapning av livmodern". Det innebär nu att kroppen ska krama ut det sista av den skadade slemhinnan där inne. Äckligt, jo jag vet!! Men det är inget emot hur ont det gör! Har alltid haft problem med kraftig mensvärk (ja nu blev jag riktigt personlig, men det får ni stå ut med) men det här är inget emot vad jag någonsin kännt! Jag har i vanliga fall en riktigt hög smärttröskel men nu ligger jag mest dubbelvikt och kvider av smärta när det sätter igång som värst. Som tur är så är det värsta kramperna på natten, eller ja...tur...inte bara kanske...det påverkar ju min nattsömn, men det är EN vecka det handlar om....det är överkomligt.
**********

Den psykiska smärtan är värre och det är nog inte så mycket min egen som jag har ont av utan hur andra reagerar när jag berättar vad jag har gått igenom och vad jag troligtvis måste gå igenom. Själv har jag nog klarat av de flesta stadierna nu. Först kom gråten, sen kom ilskan, efter det kom styrkan nu har jag kommit till likgiltigheten. Jag mår inte bra men inte heller dåligt rent psykiskt. Jag kryper in i min lilla bubbla, med eller utan sällskap, och skiter i omvärlden. Sitter och stirrar rakt ut i luften och svarar inte på tilltal eller reagerar inte på något alls. Men jag behöver bete mej så ibland. Det gör att jag klarar av att vara så där trevlig, glad och social som jag är (iaf på jobbet) i vanliga fall. Igår hade jag sällskap i min bubbla några timmar, idag är jag ensam och det behövs det också.
**********


Den här bilden betyder en hel del just nu.
**********

Det blir bra någon dag, det brukar det bli och det måste det bli! Saken är den att jag just nu inte vet hur det ska gå till rent praktiskt. Men jag tror ändå på att det löser sej.
***********

Dagens musikaliska inslag måste bli något med AC/DC. Så jag tar den som jag brukar lyssna mest på när jag är lite nere: Thunderstruck!!

Då har jag haft en paus i mitt bloggande igen. Eftersom jag varit i en svacka rent socialt så har jag tyckt att det har räckt med att vara trevlig och social på jobbet. Jag har ju ett serviceyrke och i perioder så orkar jag bara vara lugn, stillsam och trevlig under arbetstid och när man kommer hem och stänger dörren så har det varit lugnast att bara kunna göra vad jag själv vill och varva ner i min älskade soffa. Det har jag njutit av från i söndags fram till igår. :)
**********

Annars så har jag tagit det lugnt med min träning. Jag har vilat min axel som jag fått order om men jag kan inte säga om det gjort varken till eller från för det har gjort mer eller mindre lika ont ändå. I tisdags fick jag nog och knaprade i mej Tiparol bara för att få en lugn kväll. Det fungerade men resulterade i kraftig illamående och taskig sömn, precis som det brukar göra. MEN...idag kunde jag inte hålla mej längre! Ringleden intogs efter jobbet och jag hade varit så duktig innan att jag rensat länkhjulen från allt hår plus att jag fick däcken pumpade. Det gjorde att motståndet minskade och jag hade en riktigt trevlig tur runt leden. Att jag pratade i mobilen mer än halva varvet runt gjorde att det kändes som om tiden gick lite snabbare, så... tack pappa och J för att ni livade upp stämningen lite medans jag slet som ett djur! ;)
**********

Så kom vi till det här med siffernördigheten. Jag är och har alltid varit en siffernörd och gillat sifferkombinationer. Telefonnummer, personnummer och koder till både det ena och det andra sitter oftast fast i min skalle utan att jag tänker på det. Så när en av mina kompisar började prata om färgkoder en dag så snappade jag upp både det ena och det andra och idag fick jag faktiskt nytta av det. En kund kom in idag och började prata om färger på bilar och vi kom fram till att 9005 var en mycket bra färg på en bil men jobbig när det är dammigt ute. Då var det bättre med 9010...för då syns inte dammet lika mycket... Jo jag vet, jag är en nörd!! ;)

För er som mot all förmodan är mer nyfiken på färgkoderna så kan ni kolla in länken: http://www.famke.se/ovrigt/fargkarta%20ral.htm


Har inte riktigt koll på vad min bil har för färgkod...men det kan vara 5022...eller 5013...eller 5011....ska nog ta reda på det någon dag. :)
**********

Nu är det dags för en låååång dusch och sedan är det bara jag och min älskade soffa! <3


Älskar min soffa, den är bara bäst!! :)
**********

Dagens musikaliska inslag är mer av ett komiskt inslag som är delat i två. Först originalet och sedan världens sämsta översättning... Skrattade så att jag nästan ramlade ur soffan när jag hittade den svenska översättningen.
Håll till godo!



Originalet






På svenska och hur kass som helst! Hahahahaha!!

Ja idag är det exakt 4 år sedan jag stelopererade min rygg och förändrade mitt liv till det bättre.

Det var en stor risk jag tog och vägen tillbaka var lång och något av det svåraste jag upplevt. Innan operationen var jag överrörlig i både rygg och höfter och ryggraden började vrida sig så att mina revben mer eller mindre skavde mot varandra på högersidan. Det här tillsammans med min övervikt gjorde mej smidig som ett kassaskåp och jag upplevde enorma smärtor. Jag såg det som en chans att få börja om på nytt och jag hade verkligen ångrat om jag inte tog den. Läkarna på MAS (Malmö Allmäna Sjukhus) ansåg att jag var en riktigt bra kandidat till just den här operationen med en teknik som var mycket väl prövad. Trots det var ju valet ändå inte det lättaste som jag har gjort. Men i en taxi mellan Malmö och Kristianstad tog jag beslutet att ändå genomföra operationen.

Beslutet kom som en lättnad för mina anhöriga men samtidigt växte säkert oron även hos dem. Operationen innebar ju att man skulle öppna upp hela min rygg från nacken och ner till höften. Själv pendlade jag mellan rädsla, oro, ilska och förväntan. Dagen då jag och farsan åkte till MAS för en sista konsultation innan operationen talade läkaren om för mej att återhämtningen kommer att kännas som om jag hade genomfört ett marathonlopp utan att ha tränat innan men att han var 100% säker på att jag skulle klara det. Jag hade ju faktiskt gått på mina ridlektioner en gång i veckan och det plus min (tydligen) omänskliga grundfysik gjorde att han tog sej an mej.
**********

Operationen beräknades ta 10 timmar men när de väl var inne och såg att de kunde räta ut mer än de först hade trott så fortsatte de helt enkelt 2 timmar till. Jag är enormt tacksam för att de faktiskt gjorde det!!
**********

Om någon nu trodde att dagarna efter operationen gick smidigt så misstog ni er!! Jag mådde skit och mina axlar hade pajjat totalt. Jag kunde knappt röra armarna och greppa saker kunde jag inte alls med högerhanden. Vänster hängde med lite bättre och det var redan då som jag började kunna använda den mer.
Två veckor fick jag ligga på sjukhus, först på MAS och sedan i Kristianstad. Hemma i min lägenhet väntade farsan och min dåvarande pojkvän. När jag kom hem så fick jag sådan enorm hjälp av dem och för det är jag dem evigt tacksam!!
**********

Nu har 4 år gått och jag har vänt mitt liv totalt. Om man jämför nu med då så var allt svart och nu är allt ljust och vitt. Idag är jag mej själv igen. Jag lever för dagen och ska man nu säga något negativt som jag har fått höra så har jag blivit lite mer ego än jag var innan. Men på något sätt så är det ju bra också... För mej iaf. :)


Några månader efter operationen var jag tillbaka på hästryggen igen, rak i ryggen som aldrig förr.
**********

Idag firar jag som aldrig förr!! Genom att beställa en ny tatuering och tillåter mej själv att ta det riktigt lugnt i kväll och se på film!!  Helt underbart!! :D
**********

Dagens musikaliska inslag kan låta tragiskt först men för mej står låten för att leva i nuet, för man vet aldrig "if tomorrow never comes"

I söndags körde jag ringleden för första gången efter snö-uppehållet. Det resulterade i att jag rullade klockrent in i väggen! Efter 3/4 (mitt på "fängelserakan") tog det totalt tvärnit! Det var nog egentligen inte rent kroppsligt utan mer psykologiskt. Jag fick ta hjälp av en kompis som roade mej lite i telefon samtidigt som jag rullade. Det var en ganska så otäck upplevelse som jag aldrig förr varit med om. Men jag tog mej runt tillsist som tur var.
Till saken hör att det inte var det bästa vädret för en tur. Det var snöblaskigt och hela leden såg ut som en swimmingpöl och jag blev plaskblöt efter bara en liten bit.
Igår hade jag en grym träningsvärk och ont i revbenen. Idag hade jag återhämtat mej så pass att träningsabstinensen kom smygande. Det kan ha berott på det fina vädret också. Så efter jobbet tog jag mej en tur. Kan ju säga att det märktes att jag inte varit igång på ett tag och söndagens händelse satt nog också kvar i skallen. Det var inte förren jag kommit halvvägs (typ Hagakiosken för er tidaholmare) som det lättade på trycket i hela kroppen och jag hittade en behaglig rytm. Så för en gång skull kändes "fängelserakan" inte så motig.
Förhoppningsvis håller sej vädret nu så att jag kan köra varannan dag igen. Det hade varit perfekt!


Kurvan precis innan "fängelserakan" och jag kände mej riktigt stark!
**********

Nu till dagens musikaliska inslag. Med tanke på vad jag ska göra nu så tycker jag att den här passar perfekt! :D

Som ni säkert märkt har jag haft ett litet uppehåll här igen. Det beror mest på att jag har varit inne i ett matlagnings-stim (tro det eller ej) och inte orkat med att blogga... MEN!! Nu ska jag försöka att skärpa till mej ett tag igen. :)
**********

Helgen har rullat på och jag har njutit som vanligt. Men sedan kom en ny vecka och underligt nog kom det lite ångest med det. Vaknade i morse med rejäl skallebank och kännde mej yr. Yrseln gick över efter någon timma men det gjorde fortfarande ont i huvudet när jag begav mej till jobbet. Nu är det sådär men hoppas att jag kan sova bort det men är mycket skeptisk! Farsan gissade på att stress och spänning är orsaken och att jag troligtvis behöver mer sömn än ca 5 timmar/natt!! Kan kanske hålla med om att det där med sömn vore en bra idé, så det ska jag försöka pröva nu under veckan som kommer. Det är som tur en "normalvecka" som jag har framför mej och det känns mer än ok med tanke på den förra lite mer kaotiska veckan. :)
**********

Jag har emellertid hittat ett utmärkt sätt att koppla av: liggandes på rygg i soffan och titta på Family Guy!



Strax innan jul införskaffade jag säsong 1-10 och nu har jag kommit till nr 6!! SÅ mycket avkoppling det har blivit!! Saken är den att jag oftast hinner se introt och sen somnar jag... Men ingen ko på isen, jag vaknar oftast till precis lagom till sluttexten rullar igång...så jag missar sällan att byta till ett nytt avsnitt. Men jag är lite stolt över att jag ändå oftast lyckas hålla mej vaken under andra gången jag "ser" ett avsnitt...så jag har faktiskt inte missat något. :)
**********

Dagens musikaliska inslag är så klart hämtat från just Family Guy. Ett av de roligaste klippen jag sett hittils :D
Jag skrattar så att tårarna rinner varje gång!! Hahahaha

Nu är det dags för ett sådant seriöst inlägg igen. Det beror på att jag har fått massor att tänka på. Saker som är livsavgörande. Det är framför allt två saker som jag kommer behöva ta ställning till inom den närmaste framtiden.
**********

Numer ett är ju min axel...operation eller inte? Det är också det mest akuta. Den är ju som den är och jag börjar tro att jag aldrig kommer kunna använda den fullt ut igen. Däremot har det blivit en liten förändring de senaste nätterna framför allt. Jag har kunnat ligga på mage med högerarmen över huvudet!! Det har jag inte kunnat sedan operationen av ryggen för snart 4 år sedan. Det är stort och helt underbart eftersom jag förr ALLTID låg på mage när jag sov men tyckte att det blev obekvämt när jag inte kunde ha armen som jag ville.
om ca två veckor ska jag iaf in på magnetröntgen av axeln... Det kan bli...intressant...eftersom jag har cellskräck OCH sjukhusskräck!! Jaja, det ena kanske kan ta ut det andra för en gång skull...men jag är inte optimostisk när det gäller det... Å andra sidan är jag inte den mest optimistiska människan som finns heller... Jag ser hellre hur allt kan gå så fel som möjligt för då är allt som går bra ren bonus! Självklart så återkommer jag med mer info om hur det går med axeln efter hand...
**********

Nu till det andra livsavgörande valet. Jag har aldrig velat skaffa egna barn och har mer eller mindre alltid blivit kritiserad för det. Anledningarna till att jag inte har velat det har visserligen sett ganska olika ut men det har enligt mej aldrig varit några dåliga anledningar men trots det så har folk kritiserat och slängt ur sej kommentarer som: "Jo men det är klart att du ska göra det, bara du träffar rätt man så kommer du vilja det!" eller "Men kommer du inte sakna att ha en riktig familj då?" eller "Kom inte och säg att du inte klarar det, för du klarar allt om du bara vill!"  

På fråga A svarar jag: Nej! Jag har träffat många män och ingen av dom har någonsin fått mej att vilja skaffa barn mer än jag velat innan och vill "rätt man" ha barn med mej så är han inte "rätt man" för mej.

På fårga B svarar jag: Jag trodde redan att jag hade en riktig familj...har en morsa en farsa o en underbar lillasyster. Vad jag vet så är alla tre ytterst riktiga.

På fråga C svarar jag: Jo jag klarar det mesta bara jag vill, men skaffa barn vill jag inte och då tänker jag inte ens försöka.


Sötaste lillasyster, en stor del av min alldeles riktiga familj. :)

Anledningen till att jag funderar på det här valet att skaffa barn eller inte är att jag har haft lite problem med livmodern till och från under ca 10 år... Så just nu går jag och funderar på om man helt enkelt ska tillåta läkaren att ta bort den. MEN!! Nu ska jag tillägga att inga beslut är fattade och den senaste insatta behandlingen är inte slut än...men funderar runt det gör jag... och det måste jag få göra! Det bästa är att jag redan har flera som stöttar mej i mitt beslut hur det än blir och just nu betyder det mest!

Självklart återkommer jag även mer om hur allt går med det här också, och för att lugna alla som kanske blev oroliga är det ingen cancer eller annan skit som sitter i min livmoder. Inte vad dom hittat än iaf...
**********

Ja, nu blev det väldigt filosofiskt här... Men jag avslutar som vanligt med musik! Underbar tolkning av mr E-types "Calling your name"