Jodå, de rullar på

Den här veckan är en av de mest krävande på länge! Just nu är min axel i riktigt dålig form och det har även börjat gå upp i nacken. Jag hade en period där jag inte kunde sova på nätterna och dagarna gick sådär mentalt men kroppsligt gick det hyfsat eftersom jag inte låg tungt på min axel utan snurrade runt hela nätterna. Nu när jag käkar smärtstillande för att kunna sova så blir det värre med axeln på dagarna eftersom jag ligger på den på nätterna... Ja det är som att välja mellan pest eller kolera som det så fint heter...

På torsdag kommer jag att få mitt hett efterlångtade besök hos ortopeden på Kss. Det är iofs med blandade känslor, men det är lika bra att ta tjuren vid hornen och bara göra det! Hoppas att dom kan göra något åt det här för så här kan jag inte ha det i längden, då får ja psykbryt! Jag känner att jag går sönder mer och mer för varje dag som går rent kroppsligt. Varje dag är det något mer som gör ont på ett nytt sätt samtidigt som den "vanliga" smärtan sitter kvar som en kniv som roterar runt runt runt i mitt skulderblad. Smärtan som brukade sitta mitt på axeln känns knappt alls längre...den har kroppen vant sej vid...dessutom finns det nya ställen som det gör mer ont på som kroppen reagerar mer på. Just nu skriver jag det som ploppar upp i skallen. Mycket personligare kan det nog inte bli...men det bjuder jag på... Min smärta syns inte alltid eftersom jag gör allt för att dölja den. Det är en instinkt som alltid har funnits i mej... När ryggen pajjade började jag hetsäta och gå upp i vikt. Nu gör jag precis tvärt om, jag slutar äta och går ner i vikt. Funderar ibland på om jag är på väg att tappa kontrollen igen... Men eftersom jag fortfarande kan tänka just den tanken så är inte inte helt illa iaf. Förra gången insåg jag att något var fel, men fattade inte vad.
**********

På fredag är det dags för ett ännu mer efterlängtat besök. Jag kan inte påstå att jag längtar efter att min gynekolog ska gräva runt där nere, men NU vill jag veta om det är något allvarligt fel med min livmoder eller inte!!
**********

Veckan avslutas med min födelsedag på lördag... Det känns som om den här födelsedagen kommer bli en av de värsta jag upplevt...men hoppas att det blir tvärt om. Det hade varit skönt med den bästa som jag upplevt. Men eftersom jag inte vill bli besviken så förväntar jag mej inte något positivt. Det har jag lärt mej den hårda vägen. Jag måste ALLTID ha en plan B. En plan som jag kan ta till när det faktiskt går käpprätt åt helvete. Annars kan jag inte gå vidare... Så är det bara. Allt positivt är bara bonus just nu.
**********


Vissa mornar vaknar jag av att högerarmen inte riktigt hänger med...
**********

Samtidigt som rädslan mer och mer tar tag i mej så försöker jag att vara positiv och "ta vara på livet", leva livet nu medans jag kan. En dag är det ju för alltid för sent... Den här veckan är redan skit...för att för första gången i mitt liv har rädslan för att min egen frihet och självständighet är hotad greppat tag om mej på allvar!!
**********

Jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mej, jag vill bara ha lite förståelse för att jag just nu är på lite mer morrigt humör än jag är normalt. Jag måste nog tillåta mej att vara det också, för den här veckan måste jag vara så ego som jag bara kan vara. Men alla mina vänner, jag tycker så mycket om er...och jag kommer igen, det lovar jag!!
**********

Avslutar lite deppigt, men den här låten ger mej ändå kraft på något underligt sätt. Håll till godo!