Hockey-VM är en livräddare
Hade det varit en "normal" dag med "normalt" TV-utbud så hade jag nog haft världens ångest och antagligen legat i fosterställning och skakat. Men nu har jag något att koncentrera mej på. Sverige spelar hockey mot Tyskland.
Det här gör att jag för tillfället glömmer min onda axel...eller ja...inte glömmer, mer skiter i att det gör ont. Jag vrålar o skriker på min TV och när Tyskarna fick in pucken i Sveriges mål precis när slutsignalen för första perioden tjöt så höll jag på att kasta mej över soffbordet av irritation.
Ja, hockeyn är just nu det som gör att jag förhoppningsvis inte får en ångestattack inför morgondagens övningar utan blir trött så jag kan sova gott inatt. För imorgon är det dags för del ett i min resa mot mindre ont i axeln. Jag hoppas på att doktorn på ortopeden fattar att jag inte kan ha det så här... Håller alla mina tummar för att det går att göra något åt det också... För gör det inte de så vet jag inte vad jag tar mej till... Helt ärligt har jag en sådan ångest att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Men tacka vet jag hockeyn!! Nog för att Victor Fasth är bra i målet...men jag saknar Stefan Liv.... Denne underbara människa och superduktiga målvakt som rycktes ifrån oss allt för tidigt. Nu är det snart dags för period två... Hoppas att svenskarna dundrar in ett mål så fort dom bara kan nu!! Det behövs!! För det lag som spelar bäst har ju störst chans att vinna ;)
Sefan Liv, alltid saknad, aldrig glömd <3
**********
Det gör ont när jag skrattar också... Men skrattar gör jag fortfarande, åt alla dråpligheter som min äskade Tant från Stockholm lägger upp på FB och åt videoklipp jag kollar på Youtube... Men snart måste jag nog sluta med det för jag får kramp i nacken!!!!
**********
Avslutar med en låt som jag hårdgillat sedan första gången jag hörde den...och det håller i sej. :)
