Jodå, de rullar på

I söndags körde jag ringleden för första gången efter snö-uppehållet. Det resulterade i att jag rullade klockrent in i väggen! Efter 3/4 (mitt på "fängelserakan") tog det totalt tvärnit! Det var nog egentligen inte rent kroppsligt utan mer psykologiskt. Jag fick ta hjälp av en kompis som roade mej lite i telefon samtidigt som jag rullade. Det var en ganska så otäck upplevelse som jag aldrig förr varit med om. Men jag tog mej runt tillsist som tur var.
Till saken hör att det inte var det bästa vädret för en tur. Det var snöblaskigt och hela leden såg ut som en swimmingpöl och jag blev plaskblöt efter bara en liten bit.
Igår hade jag en grym träningsvärk och ont i revbenen. Idag hade jag återhämtat mej så pass att träningsabstinensen kom smygande. Det kan ha berott på det fina vädret också. Så efter jobbet tog jag mej en tur. Kan ju säga att det märktes att jag inte varit igång på ett tag och söndagens händelse satt nog också kvar i skallen. Det var inte förren jag kommit halvvägs (typ Hagakiosken för er tidaholmare) som det lättade på trycket i hela kroppen och jag hittade en behaglig rytm. Så för en gång skull kändes "fängelserakan" inte så motig.
Förhoppningsvis håller sej vädret nu så att jag kan köra varannan dag igen. Det hade varit perfekt!


Kurvan precis innan "fängelserakan" och jag kände mej riktigt stark!
**********

Nu till dagens musikaliska inslag. Med tanke på vad jag ska göra nu så tycker jag att den här passar perfekt! :D

Som ni säkert märkt har jag haft ett litet uppehåll här igen. Det beror mest på att jag har varit inne i ett matlagnings-stim (tro det eller ej) och inte orkat med att blogga... MEN!! Nu ska jag försöka att skärpa till mej ett tag igen. :)
**********

Helgen har rullat på och jag har njutit som vanligt. Men sedan kom en ny vecka och underligt nog kom det lite ångest med det. Vaknade i morse med rejäl skallebank och kännde mej yr. Yrseln gick över efter någon timma men det gjorde fortfarande ont i huvudet när jag begav mej till jobbet. Nu är det sådär men hoppas att jag kan sova bort det men är mycket skeptisk! Farsan gissade på att stress och spänning är orsaken och att jag troligtvis behöver mer sömn än ca 5 timmar/natt!! Kan kanske hålla med om att det där med sömn vore en bra idé, så det ska jag försöka pröva nu under veckan som kommer. Det är som tur en "normalvecka" som jag har framför mej och det känns mer än ok med tanke på den förra lite mer kaotiska veckan. :)
**********

Jag har emellertid hittat ett utmärkt sätt att koppla av: liggandes på rygg i soffan och titta på Family Guy!



Strax innan jul införskaffade jag säsong 1-10 och nu har jag kommit till nr 6!! SÅ mycket avkoppling det har blivit!! Saken är den att jag oftast hinner se introt och sen somnar jag... Men ingen ko på isen, jag vaknar oftast till precis lagom till sluttexten rullar igång...så jag missar sällan att byta till ett nytt avsnitt. Men jag är lite stolt över att jag ändå oftast lyckas hålla mej vaken under andra gången jag "ser" ett avsnitt...så jag har faktiskt inte missat något. :)
**********

Dagens musikaliska inslag är så klart hämtat från just Family Guy. Ett av de roligaste klippen jag sett hittils :D
Jag skrattar så att tårarna rinner varje gång!! Hahahaha

Nu är det dags för ett sådant seriöst inlägg igen. Det beror på att jag har fått massor att tänka på. Saker som är livsavgörande. Det är framför allt två saker som jag kommer behöva ta ställning till inom den närmaste framtiden.
**********

Numer ett är ju min axel...operation eller inte? Det är också det mest akuta. Den är ju som den är och jag börjar tro att jag aldrig kommer kunna använda den fullt ut igen. Däremot har det blivit en liten förändring de senaste nätterna framför allt. Jag har kunnat ligga på mage med högerarmen över huvudet!! Det har jag inte kunnat sedan operationen av ryggen för snart 4 år sedan. Det är stort och helt underbart eftersom jag förr ALLTID låg på mage när jag sov men tyckte att det blev obekvämt när jag inte kunde ha armen som jag ville.
om ca två veckor ska jag iaf in på magnetröntgen av axeln... Det kan bli...intressant...eftersom jag har cellskräck OCH sjukhusskräck!! Jaja, det ena kanske kan ta ut det andra för en gång skull...men jag är inte optimostisk när det gäller det... Å andra sidan är jag inte den mest optimistiska människan som finns heller... Jag ser hellre hur allt kan gå så fel som möjligt för då är allt som går bra ren bonus! Självklart så återkommer jag med mer info om hur det går med axeln efter hand...
**********

Nu till det andra livsavgörande valet. Jag har aldrig velat skaffa egna barn och har mer eller mindre alltid blivit kritiserad för det. Anledningarna till att jag inte har velat det har visserligen sett ganska olika ut men det har enligt mej aldrig varit några dåliga anledningar men trots det så har folk kritiserat och slängt ur sej kommentarer som: "Jo men det är klart att du ska göra det, bara du träffar rätt man så kommer du vilja det!" eller "Men kommer du inte sakna att ha en riktig familj då?" eller "Kom inte och säg att du inte klarar det, för du klarar allt om du bara vill!"  

På fråga A svarar jag: Nej! Jag har träffat många män och ingen av dom har någonsin fått mej att vilja skaffa barn mer än jag velat innan och vill "rätt man" ha barn med mej så är han inte "rätt man" för mej.

På fårga B svarar jag: Jag trodde redan att jag hade en riktig familj...har en morsa en farsa o en underbar lillasyster. Vad jag vet så är alla tre ytterst riktiga.

På fråga C svarar jag: Jo jag klarar det mesta bara jag vill, men skaffa barn vill jag inte och då tänker jag inte ens försöka.


Sötaste lillasyster, en stor del av min alldeles riktiga familj. :)

Anledningen till att jag funderar på det här valet att skaffa barn eller inte är att jag har haft lite problem med livmodern till och från under ca 10 år... Så just nu går jag och funderar på om man helt enkelt ska tillåta läkaren att ta bort den. MEN!! Nu ska jag tillägga att inga beslut är fattade och den senaste insatta behandlingen är inte slut än...men funderar runt det gör jag... och det måste jag få göra! Det bästa är att jag redan har flera som stöttar mej i mitt beslut hur det än blir och just nu betyder det mest!

Självklart återkommer jag även mer om hur allt går med det här också, och för att lugna alla som kanske blev oroliga är det ingen cancer eller annan skit som sitter i min livmoder. Inte vad dom hittat än iaf...
**********

Ja, nu blev det väldigt filosofiskt här... Men jag avslutar som vanligt med musik! Underbar tolkning av mr E-types "Calling your name"