Anna
Ja det här inlägget gör jag för att hylla min allra äldsta vän. Med det menas inte att hon är den äldsta i ålder, utan den person (förutom närmaste familjen så klart) som funnits i mitt liv allra längst tid.
**********
Ja, det är Anna det. Antagligen kommer hon att mer eller mindra hata mej för att jag skriver om henne nu. Men det får jag ta i så fall. Igår känndes det som att vi liksom började en ny fas i livet. Låter djupt och det är det nog. Igår insåg jag att vi båda hade uppnått samma ålder. Jo, jag vet att vi är födda samma år och att det innebär att vi iaf i några månader är lika gamla. Men igår fattade jag på riktigt att vi nu båda klivit över en gräns i livet.
Självklart så talar man inte om en dams åler (haha dam!!), så jag tänker inte skriva det rakt ut... För DÅ om någon gång kommer hon att slå mej. ;)
**********
Det hela började i lekis när vi var 6 år. Jag minns inte riktigt varför vi blev kompisar men jag antar att vi lekte tillsammans och då insåg att vi gillade varandra. När vi började skolan så gick vi i samma klass. Det gjorde vi sedan ända fram till det var dags att börja gymnasiet. Minns att vi följde med varandra hem ibland efter skolan och lekte. Minns att jag i början var rädd för både deras hund Molle och Annas pappa. Men det kom jag ganska snabbt över som tur var. Hennes mamma tyckte jag om och systern såg jag upp till för hon var ju SÅ mycket äldre än oss... Jag som hade en lillasyster tyckte att det var helcoolt med en storasyster.
**********
Ett intresse som vi alltid har haft är det här med djur och då framför allt hästar och hundar. Det var nog tack vare Anna som jag blev en "hundmänniska" istället för "kattmänniska". ;) Men just det här med hästar har jag måååånga minnen tillsammans med Anna. Var vi inte i vårt stall i Kungslena så var vi i något av de stall där Anna red. Dessutom red hon också en tid på "min" ridskola, Kultomten i Skövde. Där hade vi nog inte riktigt samma favorithäst men jag minns att det blev SÅ mycket roligare att prata om ridskolan när hon visste vilka hästar jag babblade om.
**********
Det här med mitt funktionshinder tror jag inte att Anna någon gång direkt sett som ett hinder. Det är klart att hon fick hjälpa mej mer än andra kompisar hon hade men jag uppfattade inte att hon tyckte att det var något konstigt med det. Det var ju bara så det var och jag vet nog ingen som sett mej som Bambi på hal is så många gånger som hon.
Ja det finns alldeles FÖR många historier som man kan berätta om vår uppväxt. Och jag ska göra alla besvikna genom att inte dra en enda! För det är något som är mellan oss.
**********
Vi har växt upp sida vid sida under alla dessa år. Självklart har vi varit mer eller mindre osams ibland, men inte så pass mycket att vi någon gång sagt upp bekantskapen. Ingen av oss är bra på att höra av sej heller, så under vissa perioder så har vi inte hört ett pip ifrån varandra på flera månader och jag tror tillockmed att det någon gång gått uppe emot ett år utan kontakt. Men det är en av de saker som jag gillar med Anna, det är alltid det samma när man väl hörs! Ett år eller två dagar, det är ingen skillnad. :)
**********
Idag är jag glad för att vi bor i samma stad och kan ses precis när vi båda önskar. Under min tid i Skåne insåg jag hur mycket jag saknade Tidaholm och det var mest för att jag saknade mina vänner och rötter som är så djupt rotade här. Anna är och förblir en del av mina rötter och kommer alltid att vara det.
**********
Eddie, Annas golden, ligger på mage under soffbordet...paddvarning på det ;)
**********
Humor är en starkt drivande kraft i vår vänskap, så har det alltid varit, och det är nog det som har gjort att vi har så många roliga minnen tillsammans. Slänger jag ur mej meningar som: "Då var det den stora dagen då...som har kommit då..." eller "Ååååååh, jag läääängtar....kom min tjurige snygging!!" eller "Hoppla i halmen ja..." eller "Vad är det om? Kom! Vad är det omkom!" Ja då lägger hon upp ett asgarv och kontrar med meningar som: "Jaaaaaaa... Nu blev jag rastlös här..." eller "Ja se här kommer, ROSAMUNDA!!" eller En doft av vååårrr och äldre herre"
Ja nu blev det VÄLDIGT intern humor här, men Anna vet precis vad jag menar. :)
**********
Så kom jag till ett avslut då... Min vana trogen så blir det nu musik. För vad kan inte passa bättre än:
Kommentarer
Trackback
